Till Santiago de Compostela 22 km *dag 6

Från O Pedrouzo skulle vi starta tidigt, för att kunna möjliggöra målgång i Santiago denna dag.

Ett par i min grupp startade kl 07.

Jag tog mig en kopp varm kakao ur automaten och åt upp en banan och en clementin, för härbärget serverade ingen frukost.

Jag själv stod beredd kl 08. Mina andra två vänner var inte riktigt klara, så jag gick iväg själv.

Tog ut riktingen från staden, följde dom gula pilarna, snabbt kom ett par polacker.

Vi gick och pratade.

Pilen visade in i skogen. Det var mörkt så vi hade pannlamporna på.

Där var ett vägskäl i skogen. Ingen markering.

Vilken väg? Vi lyste överallt.

Plötsligt så fanns där 15 pilgrimer, alla lika vilsna, lyste med alla lampor som fanns, men en hittade till slut en liten svag gul strimma på en sten.

OK, framåt!

Alltså, inget snack, alla hjälps åt, alla drar mot samma mål! Sammanhållning!

Något disigt. Det har börjat dagas.

 Ganska så trolskt i dimman.

 Här hade jag lite prat med några cyklister, som ville att jag skulle föreviga dom och då passade jag på att returnera tjänsten.

Vi passerade också Santiagos flygplats här i närheten.

Men, vad skulle alla dessa trasor betyda?

Här är vi nog hungriga igen.......

Det gick åt mycket Cafe con leche och en omelette, blev det här med en öl till.

Och här kunde vi köpa lite souvenirer. Jag hade redan köpt mig min stora mussla, som skule hänga bak på ryggan. Hänga och slänga.

Gravvård.

Vyer längs Caminon......

Någonstans under vandringen hade jag stannat till för att vara duktig med att stretcha.

Vilket "sket sig". Jag fick kramp i låret, så jag fick halta mig fram lite, men det gick över så småningom.

Fötterna höll sig fina.

Monte du Gozo, Glädjens berg

Här skymtar staden Santiago!

Inne på Santiagos gator.

Framme vid katedralplatsen.

Vilken känsla det var, att vandra in i staden!

 Och här står jag, framför katedralen. Målet är nått!
"Flaggan i topp!"

Detta härbärge, Fogar de Teodomiro, bodde jag på inne i Santiago första natten. 

Gammalt, enkelt och litet.

Och med en gammal farbror i receptionen som hellre pratade tyska än engelska!

Han skänkte mig en stadskarta också.

Tacksam, blev jag. Jag hittade ju inte ens till Turistbyrån!

Hotell var enbart bokat för nästa och nästkommande natt.

Utsikt från rummet på härbärget.

Här lade jag huvudet på kudden och rätade ut mina ömma pilgrimsleder på bädden - bland två enbart spansktalande kvinnor och två tyska män, varav den ene tysken pratade perfekt svenska - helt utan brytning, dom var cyklister och hade cyklat från Valencia.

Vi samlades sedan här innan kl 19, utanför det hotell som vi skulle ha nästa dag.

Ett f.d. Benediktinkloster och Prästseminarium, nu omgjort till "San Martin Pinario".

Vi kom fram till att det varken var hotell eller hostel, utan helt enkelt ett - pinario.

Gruppen bestämde att vi gick gemensamt på restaurang på kvällen.

Här är förrätt grönsakssoppa.

Varmrätt Kalvfilé med pommes frites och till efterrätt blev det glass.
Till detta, det sedvanliga röda vinet.
Kostade lite mer än på Caminon, men ändå billigt.

Mina tankar denna dag:
Så STORT!
Jag hade vandrat mina elva mil, jag hade gjort´et!
Och jag hade klarat väldigt mycket på egen hand!
En HÄRLIG känsla!

I morgon skulle det bli besök på Pilgrimskontoret!
Officina Peregrino!