Jag håller på och landar......

Fast, naturligtvis har jag landat.
Landat på Moder Svea jord igen.

Det jag menar, är att jag så sakteliga håller på att ta mig in i verkligheten - i nuet - här i vardagen.

Nu är jag van vid att leva efter FETBLAD.
Vad var det som det betydde nu igen?
Jo.

Frihet
Enkelhet
Tystnad
Bekymmerslöshet
Långsamhet
Andlighet
Delande.

Vi kom på under pilgrimsvandringen, att vi ville lägga till ett ord, nämligen Uthållighet.

Denna bilden visar mitt första hotellrum i Sarria. Detta medelklasshotell, som inte hade en fungerande avrinningsfunktion i duschen, utan att jag råkade ut för översvämning mitt i natten. Klockan 01.30 sprang jag ner till portiern och bad om hjälp och han kom med en hink och torkade upp..... jag orkade inte tänka tanken på att byta rum. Trött efter den långa resan från Sverige tidig lördag morgon.

Detta var starten på min pilgrimsvandring, som jag inte hade en blekaste aning om. hur den skulle utvecklas...
Man lär, så länge man lever.

Idag är jag hemkommen och i min brevlåda låg ett rött kuvert med ett mycket vackert scrapkort. En välkomsthälsning till min inre och yttre resa och "Way to go" "Yes!" Från en tidigare vandrerska i Anderna, mycket inspirerande och påhejande av mig. Jag tror du lätt listar ut vem denna fina vän är! Tack, kära du! I love it!

Packningen är förvisad till balkongen ett dygn för att döda eventuella loppor och löss. Jag själv är nyduschad och tänker strax krypa ner under täcket, om tankarna sig låter detta.

Och i morgon kommer jag att sova länge, varit vaken sedan 03.00. Säger jag nu......