Till Santiago de Compostela 22 km *dag 6

Från O Pedrouzo skulle vi starta tidigt, för att kunna möjliggöra målgång i Santiago denna dag.

Ett par i min grupp startade kl 07.

Jag tog mig en kopp varm kakao ur automaten och åt upp en banan och en clementin, för härbärget serverade ingen frukost.

Jag själv stod beredd kl 08. Mina andra två vänner var inte riktigt klara, så jag gick iväg själv.

Tog ut riktingen från staden, följde dom gula pilarna, snabbt kom ett par polacker.

Vi gick och pratade.

Pilen visade in i skogen. Det var mörkt så vi hade pannlamporna på.

Där var ett vägskäl i skogen. Ingen markering.

Vilken väg? Vi lyste överallt.

Plötsligt så fanns där 15 pilgrimer, alla lika vilsna, lyste med alla lampor som fanns, men en hittade till slut en liten svag gul strimma på en sten.

OK, framåt!

Alltså, inget snack, alla hjälps åt, alla drar mot samma mål! Sammanhållning!

Något disigt. Det har börjat dagas.

 Ganska så trolskt i dimman.

 Här hade jag lite prat med några cyklister, som ville att jag skulle föreviga dom och då passade jag på att returnera tjänsten.

Vi passerade också Santiagos flygplats här i närheten.

Men, vad skulle alla dessa trasor betyda?

Här är vi nog hungriga igen.......

Det gick åt mycket Cafe con leche och en omelette, blev det här med en öl till.

Och här kunde vi köpa lite souvenirer. Jag hade redan köpt mig min stora mussla, som skule hänga bak på ryggan. Hänga och slänga.

Gravvård.

Vyer längs Caminon......

Någonstans under vandringen hade jag stannat till för att vara duktig med att stretcha.

Vilket "sket sig". Jag fick kramp i låret, så jag fick halta mig fram lite, men det gick över så småningom.

Fötterna höll sig fina.

Monte du Gozo, Glädjens berg

Här skymtar staden Santiago!

Inne på Santiagos gator.

Framme vid katedralplatsen.

Vilken känsla det var, att vandra in i staden!

 Och här står jag, framför katedralen. Målet är nått!
"Flaggan i topp!"

Detta härbärge, Fogar de Teodomiro, bodde jag på inne i Santiago första natten. 

Gammalt, enkelt och litet.

Och med en gammal farbror i receptionen som hellre pratade tyska än engelska!

Han skänkte mig en stadskarta också.

Tacksam, blev jag. Jag hittade ju inte ens till Turistbyrån!

Hotell var enbart bokat för nästa och nästkommande natt.

Utsikt från rummet på härbärget.

Här lade jag huvudet på kudden och rätade ut mina ömma pilgrimsleder på bädden - bland två enbart spansktalande kvinnor och två tyska män, varav den ene tysken pratade perfekt svenska - helt utan brytning, dom var cyklister och hade cyklat från Valencia.

Vi samlades sedan här innan kl 19, utanför det hotell som vi skulle ha nästa dag.

Ett f.d. Benediktinkloster och Prästseminarium, nu omgjort till "San Martin Pinario".

Vi kom fram till att det varken var hotell eller hostel, utan helt enkelt ett - pinario.

Gruppen bestämde att vi gick gemensamt på restaurang på kvällen.

Här är förrätt grönsakssoppa.

Varmrätt Kalvfilé med pommes frites och till efterrätt blev det glass.
Till detta, det sedvanliga röda vinet.
Kostade lite mer än på Caminon, men ändå billigt.

Mina tankar denna dag:
Så STORT!
Jag hade vandrat mina elva mil, jag hade gjort´et!
Och jag hade klarat väldigt mycket på egen hand!
En HÄRLIG känsla!

I morgon skulle det bli besök på Pilgrimskontoret!
Officina Peregrino!

Eulalia kyrka * Video

God tidig morgon!

Idag får du följa med till kyrkan. Kyrkan som heter Eulalia och finns i O Pedrouzo.
Lite katolsk kvällsandakt, så här på morgonkvisten.

Prästen hade ledig, så det blev ingen predikan.
Bara skön musik.
Och vaktmästaren som går omkring och stökar...

Ser du det stora Musselskalet längst fram i bakgrunden?

I morgon fortsätter resan igen.....

Till O Pedrouzo 19 km * Dag 5

Den goa Mari Carmen hade fixat ett boende i Pedrouzo åt mig.

Hon hade ringt och bokat en bädd åt mig på ett härbärge som inte stod på kartan.
Och ordnat med transport av min rygga dit.

Det visade sig vara kanon!

Från mörker till ljusan dag.....

Här kan man se skiftande Camino, kolla bilderna neråt...

Här gick jag ensam och var så hungrig så magen skrek. Tänkte, jag tar in på första bästa, för att få något i kroppen!

Och detta blev, det.

Restaurangen hörde till dom verkligt enklare, men jättegod mat och populärt verkade det vara, tidvis hade dom jättemånga gäster.

Och från vår grupp droppade det plötsligt in en flera personer, som var lika hungriga som jag!

En öl och en bocadilla

Kolla "bordsduken" - ingen duk, utan ett klottrat bord!

Vi såg faktiskt en del barn, som vandrade pilgrim med sina föräldrar.

Där hör ni, mina barnbarn, ni kan också gå med!

Ett av minnesmärkena......

Bild från gruppen.

Kaffesugen igen, var jag, och vart vr fiket?

Här intogs cafe con leche och jag fann några ur gruppen här också.

Denne chefen för caféet tyckte jag var som klippt och skuren för detta fik, och jag frågade om jag fick ta kort på honom och - si, si!

Många djur efter Caminon, inte konstigt, vi gick ju genom flera bondgårdar!

Här tänkte jag direkt på min svärson, Snickar-Jocke, lite annorlunda husreparationen här!

Träffade på ytterligare ett par kvinnor från USA.

Jag vet inte namnet, vet bara att båda var änkor. Den ljusa 66 år och den mörka 72. Dom hade gått från Sarria, hade inte så lång tid till förfogande.

Utefter Caminon kunde man ibland se något minnesmärke efter en avliden Pilgrim.

Denna kvinnan, Myra Brennon, blev blott 52 år. Hon dog fridfullt i sömnen, sedan hon kommit fram till Santiago de Compostela för andra gången i sitt liv, 24 juni 2003.

"And I shall have some peace there

for peace comes dropping slow".

Nu skyltas det till Albergue Edreira.

Jag hade ingen aning om vart detta låg, det var ju Mari Carmen som telefonerat och reserverat åt mig där.... och ensam gick jag.

Men när jag kom fram, visade det sig vara ett alldeles fint och modernt härbärge och några av mina vänner från gruppen var redan där!

Erdreia.

Kyrkan Eulalia i O Pedrouzo. Dit gick vi senare på kvällen och kände in lite andakt.

Kolla musslan där framme i koret!

Sen blev det förtäring. Middag på oansenlig yttre fasad, som visade sig vara lyx innanför!

Och där stod bord dukat för fem, precis så många som vi var! Återigen kom allt till mig, som var beställt.

Efterrätt: rökt ost med honung, mmmm...

Mina tankar denna dag:
Livet var inte så tokigt, trots allt. Många nya bekantskaper, det var uppehållsväder, magen och gommen fick sitt.
Alla dom här djupa tankarna och drömmarna, som jag trodde skulle infinna sig?
Ingen synlig vägvisare.....
Nej, jag bara VAR, jag växte, jag njöt av enkelheten.
Inga krav, inga måsten, som jag inte ville själv. Jag skulle väl finna själv......
Sinnesro.
Amen.

Till Arzúa 13,5 km * Dag 4

Tidig morgon.

Gruppen samlad utanför hotellet Xaneiro till lite morgonbön. 

Bara att kämpa på i regnstället!

Det är inget vidare att klä sig i skyddskläder, men som väl var, så var det inte kallt.

Jag gick mestadels själv, men här hade jag stött på några ur gruppen.

Det blir så, än träffar jag på någon annan världsmedborgare, som jag gått och pratat med tyidigare, än går jag själv och börjar prata med nya. 

Vi har alla olika takt när vi går och när vi pausar.

Här är ingen höst, det är så grönt och fint, så.

Och fåglarna kvittrade.

En utav de oerhört vackra stenbroarna.....

Inne i staden Arzúa, hade bagaget anlänt till detta Albergue Ultreia. 

Att ha karta var ett måste. Där stod också dom statliga härbärgena utsatta.

Vid detta fina härbärge med stora sovsalar - blandat med män och kvinnor - fanns en beteckning att det skulle vara restaurang också.

Icke, sa Nicke, endast ett Café, men med en underbar Mari Carmen som fixade och donade, fanns Cafe con leche, öl, vin, smörgåsar.

Hit kom också mina vänner österrikarna, ett par som jag träffat tidigare, deras packning på bild.

Eftersom det hade regnat hela dagen och fortfarande regnade på kvällen, så hade jag ingen lust att gå ut och leta restaurang.

Jag fick allt ett sms från en del av gruppen, ifall jag ville möta upp dom på en restaurang, men jag tackade nej.

Jag läser i min dagbok hur cafélivet var på Ultreia. Ett gäng ungdomar kom för att spela något spel och alla mobiler och surfplattor åkte fram, drinkar beställdes och dom blev ganska så högljudda.

Tre Guardian Civil beställde pommes frites och tjejerna svärmade för dom.

Så kom en gammal farbror in med några plastpåsar i händerna. Lade upp några småpengar på bordet och beställde in ett glas vitt vin.

Alltså, ett glas vin kostade 1 Euro, ett stort glas öl 1,20, 1 pytteliten påse tacos 1,20.

Men det var alltid tyst i sovsalarna på härbärgena. Pilgrimer behöver sova redan kl 21.00!

Mina tankar denna dag:

Är du trög i magen, gå Caminon! Eller gå 2 mil om dagen hemma!

I mitt fall, halstabletter och allt mitt vandrande, finfin i magen.

Man minskar i vikt, dock inte jag, jag krävde mer mat än vanligt, så jag gick upp ett kilo.

Alltså, motion sköter om kroppen!

Och, tack och lov för stavarna!

Dom "drog" mig uppför backarna eller bromsade/släpade mig i nerförsbackarna, när jag inte stavade som vanligt.