Träningsvandring - Västgötska alvaret

Snabbt packade jag den lilla ryggan,
för jag ville inte överbelasta axeln.
Den axel, som jag just precis hade fått lite behandling av sjukgymnasten mot min artros.

I ryggan åkte det in lunchpaket och termoskaffe.
Började vandringen uppe vid skylt Örnekulla - på Österplana hed, Kinnekulle.

Vägen var rätt så OK, men bitvis var det sörjigt och blött efter allt regn i sommar,
så jag kunde inte gå riktigt som jag hade tänkt.

Det blev en sen lunch, klockan blev 14.15 när jag satte tänderna i första mackan.
Men, vad gjorde det?
I naturens underbara sal med stolar och bord och en matta så grön och grann...

Men jag vände och gick åt ett annat håll. Tystnaden var total, förutom vindens sus.

Huvudet fullt av tankar och funderingar.
Riktigt kände min Pusselbits närvaro,
här där vi gått så mycket.

Jag brukade gå på hans högra sida, men nu förnam
jag honom vid min högra sida. Kanske låter dumt,
men så var känslan.

Det har blivit några vandringar helt allena totalt sett
i år och alla har jag inte skrivit om här.

Ja, detta var åter igen ett hinder, ett trappsteg upp, som jag tog.





Jag njöt, och kände mig faktiskt lycklig, där ute i naturen i
solens sken.....
Det är en underbar trädgård.
Som Edens Lustgård.

Alvaret finns på några få ställen, mest på Öland och Gotland.
Men även så här på Österplana hed.

Och kossorna betade förnöjt.
Dom var säkert också lyckliga.

Himlen var alldeles blå.
Inte ett moln, så långt ögat kunde nå.

En riktig somrig höstdag!