Hemfärd dag 9

OK.

Uppstigningen var okristlig.

Allt sköttes snyggt. 

Vi lämnade hotellet diskret bakvägen och fick vår transferbuss.

Allting klaffade.

Frukost intogs på Santiagos flygplats. Något avslagna.

Vårt lilla Iberiaplan som tog oss fint från Santagos flygplats till Madrid.

Påstigning.

Planet gick lugnt och fint.

Den enorma flygplatsen i Madrid!

Här var inte så lång väntetid och vi hann aldrig handla något.

Det stora Iberiaplanet tog oss tryggt till Arlanda, exakt som utlovat.

Därifrån den chartrade bussen till Skövde.

Och med ett snabbt spring till bussen sen, med mål Lidköping, så återstod bara en taxi till min bostad.....och allt funkade perfekt!

Från att ha gått upp kl 03.00 till att ha anlänt till bostaden kl 21.00 så kände jag mig välbehållen och nöjd och en renande dusch satt som handsken........

Tankar inför en eventuell nästkommande vandring:

Denna vandring gick för snabbt i mitt tycke, men vi var ju tidsbegränsade. Både av vissa hotellbokningar och av flygresan hem

Jag skulle ha velat gått i min egen takt mera och med små fotopauser och meditation.

Men jag var nöjd, absolut!

Och inte så tung packning nästa gång.

Hygienartiklarna kan skalas ner till minsta möjliga.

Sen är frågan den, är det värt att kånka på tung packning, när det går att för en billig penning få den till nästa anhalt?

Ett minus, man mister spontaniteten.

Jag har idéer, men dom får mogna.......

Och jag säger som en nyförlöst, aldrig mera...... men man glömmer snart!

Är detta mitt sista inlägg? Jag vet inte, det väntar en återträff snart.

Tills dess. Kärlek!

Stor kärlek, min vän!

Jag fick mycket healing denna resa.

Sankt Martin Pinario

Här fick vi våra rum, lördagen den 20 oktober.

Ett vackert Benediktinerkloster, tillika Prästseminarium, omgjort till ett Pinario.

100 meter ifrån Katedralen.

Vilken underbar skrivhörna!

Alltså, vilken fröjd, att slippa packpåsarnas upplockande!

Sängen var hur mysig och behaglig som helst!

Tänk att få vakna utsövd i ett gammalt kloster och inte behöva packa om ryggan utan bara vara!

Och snart få riklig frukost och bara strosa runt i gamla staden bland alla duktiga gatumusikanter och hela folkvimlet!

Oerhört vackert ute i gångarna.

Vackra krukor.

Frukostsalen.
Rymd.

Riklig frukost.

Många skyltar om att det var strängt förbjudet att ta med sig något från matsalen....?

Här avnjuter vi stor middag, sista kvällen, på söndagen.

Kyparen, där... han var en riktig fililur, skojade friskt med oss.

Brylépudding, typ... karamellsås.

Den omtänksamme kyparen ser till att vi får vad vi behöver och lite till.

Tankar denna kväll:

Vi hade så roligt inom gruppen! Denna sista kväll blev kanon.

Tacksamhet.

Klockan på ringning 03.00.

Ingen frukost, utan snabbpackning av ryggsäck och transportpåse.

Jag visste, att vi hade en jättelång resa framför oss och att jag inte skulle vara hemma förrän sena kvällen.

Då återstår frågan:

En gång pilgrim, alltid pilgrim?

Nja, jag har vissa funderingar......

Jakobs musselskal

Någon läsare har efterfrågat:

"Var har du pilgrimsmusslan, som ska dingla på varje pilgrims ryggsäck, som ett tecken på att man går på Jakobsvägen El Camino?"

Här är den!
Eget foto, å allt!
Naturligtvis hade jag denna på min lilla rygga!
I ur och skur. Rejält tvättad blev den.

De klassiska pilgrimsattributen är ju:

1) Pilgrimssnäckan.
2) Vandringsstaven. (Egentligen skulle man hitta en stav utefter vägen. Ta vara på det som jorden ger en. Men nutidsmänniskan använder gåstavar.)
3) Hatten.
4) Kalabassen. (Tror det ska betyda vattenbehållare.)

Jag hade dom allihopa.

Min staty och jag!

Jag lyckades med "det omöjliga", nämligen att få till rörelser i statyn. Han t.o.m. pratade med mig och log.

Han var från Portugal och varje gång man skänkte en slant, fick man ta kort och så fick man ett dagens ord. Han hade på engelska i den högra fickan och på tyska i den vänstra.

Jag fick "Be the change you want to see in the world."
Mahatma Gandhi

Här återgick han till ordningen igen.

Jag lyckades få fler att skänka, delar av min grupp och jag, vi hade lite roligt där, en stund....

Botafumeiro. min Video och Foton

Lyss till den vackra hymnen och se det tunga rökelsekaret svänga fram och tillbaka i kyrkan.
Detta är så mäktigt att man nästan blir tårögd!

Slutklämmen på mässan.

Tio munkar firar ner den tunga pjäsen av mässing, som är fäst vid rep i taket.

Det var ett mäktigt ordnande med Butafumeiro:n (rökelsekaret).

Så börjar alla munkar dra rytmiskt i repet, där rökelsen svänger ut och in, för att slutligen bli stilla efter en stund.

Här bärs rökelsekaret ut.

Tankar denna dag:
Vilken tur att jag tog mig till katedralen redan kl 11, för att få en bra plats inför mässan kl 12. och fick vara med om ceremonin!
Jag fick sitta mellan fyra rättrogna katoliker och dom utstrålade en sådan kärlek.
Damen på min vänstra sida tog min hand och kramade den.

Stadsbilder Santiago dag 7

Jag måste ju visa lite stadsbilder också, inte bara kyrkligt.

Gamla staden i Santiago är helt underbar att ströva i. Härliga gamla byggnader med mycket kultur i väggarna.

Otroligt behagligt nog, så var det strålande sol och det var skönt att flanera ute.

Det här är lördagens folkvimmel......

Blomsterhav här och var.....

Sätta sig vid en servering!

Hungrig. När kommer maten?

Oj, vilket solskensväder det vart.......

Una cerveza grande y tortilla

Det här stadståget åkte vi runt i. Fick då se lite av den "nya" staden också.

Naturligtvis fanns det köpcentra, precis som överallt annars i världen, men jag höll mig till det gamla.

Fanns många souveniraffärer.

Men inte en endaste affär som sålde vykort hade frimärken att erbjuda!

Inte ens posten!

Nej, jag fick leta mig fram till turistbyrån, vilken inte låg helt centralt.

Livet var gott.

Sång i Katedralen, video o foton

Lyssna, lägg märke till nunnan!
Denna sångfågel, som med stark och klar röst leder hela församlingen.
Med ett leende och humor får hon med alla!

 Nunnan blev min favvo!

Se, så lätt hon samtalar med några engagerade, förmodligen pilgrimer från en bestämd förening.

Detta var från den första gudstjänsten.
Nunnan fick nu ett eget inlägg av mig!

Mina tankar var:
Fastän detta var en katolsk mässa, så kände jag mig hemma här.
En av de katolska prästerna läste upp länder, varifrån pilgrimerna kommit, och hälsade välkomna.
Naturligtvis fanns Sverige med, dom tar uppgifterna från Pilgrimskontoret.

Credential byts ut till Compostela *dag 7

Efter att ha sovit ut på härbärget inne i katedralområdet, var det då dags för att gå till Pilgrimskontoret och byta ut mitt pilgrimspass - Credential - mot ett Compostela - ett certifikat på att jag gått minst dom 10 milen till staden.

Här håller jag mitt pilgrimspass med alla stämplar.

Detta pass kom att granskas noga och ett litet samtal hölls om hur och varför jag gjort denna vandring på elva mil.

Stor vänlighet!

Pilgrimspasset, utskrivet i Skara och med biskopens underskrift beundrades också.... 

 Trappan upp till kontoret. Idag var det ingen lång kö.

Här är mitt Compostela, där jag kallas för Gerdam.

Kryssar man i att man gått pga Andlighet, får man beviset på latin.

 När jag kommer ut igen har det köat till sig ordentligt.

Innegården.

 Besök inne i katedralen för att delta i pilgrimsmässan direkt efterpå.

 Först skulle vi gå uppför en trappa för att få krama Jakob.
Kostade 1 Euro och då fick man ett bokmärke med Jakob på.

 Här hänger det enorma rökelsekaret.

Det blev aldrig igångsatt denna lördag.

Här fick vi deltaga i nattvarden.

Mina tankar denna dag:

Detta var STORT, detta att få lämna in mitt fullstämplade Credential och få ynnesten, att efter noggrann granskning och ett givande samtal, få det åtråvärda Compostelat, skrivet på latin och mitt namn blev Gerdam.

Jag kände, att denna vandring har jag gjort i Kärlek till mig själv och mina medmänniskor.

Jag lämnade alla krav och internet hemma. Hade blott en liten dagbok med tillhörande penna, att anteckna i.

Till Santiago de Compostela 22 km *dag 6

Från O Pedrouzo skulle vi starta tidigt, för att kunna möjliggöra målgång i Santiago denna dag.

Ett par i min grupp startade kl 07.

Jag tog mig en kopp varm kakao ur automaten och åt upp en banan och en clementin, för härbärget serverade ingen frukost.

Jag själv stod beredd kl 08. Mina andra två vänner var inte riktigt klara, så jag gick iväg själv.

Tog ut riktingen från staden, följde dom gula pilarna, snabbt kom ett par polacker.

Vi gick och pratade.

Pilen visade in i skogen. Det var mörkt så vi hade pannlamporna på.

Där var ett vägskäl i skogen. Ingen markering.

Vilken väg? Vi lyste överallt.

Plötsligt så fanns där 15 pilgrimer, alla lika vilsna, lyste med alla lampor som fanns, men en hittade till slut en liten svag gul strimma på en sten.

OK, framåt!

Alltså, inget snack, alla hjälps åt, alla drar mot samma mål! Sammanhållning!

Något disigt. Det har börjat dagas.

 Ganska så trolskt i dimman.

 Här hade jag lite prat med några cyklister, som ville att jag skulle föreviga dom och då passade jag på att returnera tjänsten.

Vi passerade också Santiagos flygplats här i närheten.

Men, vad skulle alla dessa trasor betyda?

Här är vi nog hungriga igen.......

Det gick åt mycket Cafe con leche och en omelette, blev det här med en öl till.

Och här kunde vi köpa lite souvenirer. Jag hade redan köpt mig min stora mussla, som skule hänga bak på ryggan. Hänga och slänga.

Gravvård.

Vyer längs Caminon......

Någonstans under vandringen hade jag stannat till för att vara duktig med att stretcha.

Vilket "sket sig". Jag fick kramp i låret, så jag fick halta mig fram lite, men det gick över så småningom.

Fötterna höll sig fina.

Monte du Gozo, Glädjens berg

Här skymtar staden Santiago!

Inne på Santiagos gator.

Framme vid katedralplatsen.

Vilken känsla det var, att vandra in i staden!

 Och här står jag, framför katedralen. Målet är nått!
"Flaggan i topp!"

Detta härbärge, Fogar de Teodomiro, bodde jag på inne i Santiago första natten. 

Gammalt, enkelt och litet.

Och med en gammal farbror i receptionen som hellre pratade tyska än engelska!

Han skänkte mig en stadskarta också.

Tacksam, blev jag. Jag hittade ju inte ens till Turistbyrån!

Hotell var enbart bokat för nästa och nästkommande natt.

Utsikt från rummet på härbärget.

Här lade jag huvudet på kudden och rätade ut mina ömma pilgrimsleder på bädden - bland två enbart spansktalande kvinnor och två tyska män, varav den ene tysken pratade perfekt svenska - helt utan brytning, dom var cyklister och hade cyklat från Valencia.

Vi samlades sedan här innan kl 19, utanför det hotell som vi skulle ha nästa dag.

Ett f.d. Benediktinkloster och Prästseminarium, nu omgjort till "San Martin Pinario".

Vi kom fram till att det varken var hotell eller hostel, utan helt enkelt ett - pinario.

Gruppen bestämde att vi gick gemensamt på restaurang på kvällen.

Här är förrätt grönsakssoppa.

Varmrätt Kalvfilé med pommes frites och till efterrätt blev det glass.
Till detta, det sedvanliga röda vinet.
Kostade lite mer än på Caminon, men ändå billigt.

Mina tankar denna dag:
Så STORT!
Jag hade vandrat mina elva mil, jag hade gjort´et!
Och jag hade klarat väldigt mycket på egen hand!
En HÄRLIG känsla!

I morgon skulle det bli besök på Pilgrimskontoret!
Officina Peregrino!