onsdag 7 november 2012

Sankt Martin Pinario

Här fick vi våra rum, lördagen den 20 oktober.
Ett vackert Benediktinerkloster, tillika Prästseminarium, omgjort till ett Pinario.
100 meter ifrån Katedralen.


Vilken underbar skrivhörna!

Alltså, vilken fröjd, att slippa packpåsarnas upplockande!

Sängen var hur mysig och behaglig som helst!
Tänk att få vakna utsövd i ett gammalt kloster och inte behöva packa om ryggan utan bara vara!
Och snart få riklig frukost och bara strosa runt i gamla staden bland alla duktiga gatumusikanter och hela folkvimlet!

Oerhört vackert ute i gångarna.

Vackra krukor.

Frukostsalen.
Rymd.


Riklig frukost.

Många skyltar om att det var strängt förbjudet att ta med sig något från matsalen....?

Här avnjuter vi stor middag, sista kvällen, på söndagen.
Kyparen, där... han var en riktig fililur, skojade friskt med oss.

Brylépudding, typ... karamellsås.

Den omtänksamme kyparen ser till att vi får vad vi behöver och lite till.

Tankar denna kväll:
Vi hade så roligt inom gruppen! Denna sista kväll blev kanon.
Tacksamhet.
Klockan på ringning 03.00.
Ingen frukost, utan snabbpackning av ryggsäck och transportpåse.
Jag visste, att vi hade en jättelång resa framför oss och att jag inte skulle vara hemma förrän sena kvällen.

Då återstår frågan:
En gång pilgrim, alltid pilgrim?
Nja, jag har vissa funderingar......

14 kommentarer:

  1. Så vackert det är i "klostret".
    Jag gillar rummet och korridoren... jaa allt! Gillar den där stilen.
    Hmm... nu blir jag lite nyfiken på dina tankar...

    Ha det gott!
    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det! Absolut att jag trivdes där, det var varmt och gott, fast det såg så kalt ut.
      Mina tankar? Jadu...... Kram♥

      Radera
  2. Kloster är alldeles underbara! Jag skulle behöva åka på en tyst retreat på ett kloster någonstans.
    Jo, det är nog så, en gång pilgrim alltid pilgrim... Jag litar på att du berättar i sinom tid.
    Kram! ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kloster är fina, men jag skulle inte vilja vara helt tyst. Min mun vill gärna glappa emellanåt, fast jag gillar tystnaden när jag själv får bestämma.
      Berättar vid rätt tillfälle. Kram♥

      Radera
  3. Läst mej tillbaks, blir så berörd...
    Att du fick livet tillbaks, att du kan le & känna lycka♥ så underbart♥
    Har sett alla filmer & du! -mina tårar hade säkert åxå trillat av andaktens stund när rökelsen svängde med all dess kraft, mäktigt, en katedral har jag aldrig varit in i, bara det i sej skulle kännas mäktigt...
    Men vad luktade rökelsen? luktade det i hela katedralen?

    Oj vad jag kollade efter snäckskalet på filmsnutten *skratt* letade & letade, förstod ingenting ;) men så! på väggen var det ju! ha ha..

    Tack för titten!♥ /Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dom orden, Lena!
      Rökelsekaret, det var en otrolig upplevelse, så mäktig! Jag är så glad att jag fick vara med om det, dom tänder inte rökelsen varje mässa.
      Jag kände inte någon särskild lukt, det var bara gott. Men upprinnelsen till detta ska ha varit att man renade dom gamla pilgrimernas lukter, dom hade väl inte så värst till hygien och klädbyten, - sura strumpor, kan tänka.
      Kram♥

      Radera
  4. Svar
    1. Ja, visst är det! Skulle gärna hyra in mig där igen!

      Radera
  5. Det där klostret visst jag inte om...kan tänka att det var en upplevelse bara det...Kramen Lisbeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det var inte lätt att veta, såg ut som dom andra byggnaderna! Fanns liksom ingen reklam.
      Kramen♥

      Radera
  6. Vilken trevlig avslutning på resan. Men tänk så märkligt att folk måste plocka med sig mat från frukosten. Samma problem alltid. Har man råd att resa har man råd att äta lunch eller handla frukt tycker jag...

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst. Så är det. Det finns en liten gniden en i varje, tror jag....
      Kram

      Radera
  7. Lite vemodigt kan jag tänka mig att det var den här sista kvällen!
    Men kanske lite skönt också att allt har gått bra och att målet är nått?
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, både vemod och glädje! Stolthet.
      Kram

      Radera