torsdag 25 oktober 2012

Till Ventas de Narón 19 km * Dag 2

Tidigt denna morgon startade vi upp i mörkret med våra pannlampor.

Det visade sig att dom två kvinnorna i min ålder från USA ville gå med mig. 
Gay och Barbara från Pennsylvania resp. Minnesota.
Den ena hade gått i 45 dagar från St-Jean-Pied-de-Port i Frankrike, alltså där leden börjar och innebär 80 mil totalt.
Den andra hade börjat i Pamplona, för att slippa Pyreneerna (1430 m.ö.h.) blev då 73 mil totalt.
En ganska vanlig sträcka för många.

Här är jag tillsammans med Barbara, Gay tar kortet.

 Caminon är väldigt skiftande. Just nu:
Än var det stigar, än grusvägar, än landsväg med asfalt eller gatusten.
Stundtals väldigt lerigt. Stora vattenpölar. Gyttja.

Här står jag bredvid en Caminosten. Denna var bara vägvisare, se musslan.
Det gällde att hålla utkik efter gula pilar på väg eller räcken, eller varsom.

Utsikt från bron som leder till Portomarin.

Här går vi på bron och skymtar Portomarin.

 En hög trappa ledde upp till Portomarin. Här är det tjusiga brovalvet under den långa trappan.
I Portomarin intog amerikanskorna och jag en stadig frukost för 4,5 Euro bestående av stekt ägg och bacon. Cafe con leche för 1 Euro.

 Cafe con leche på en bar lite senare i Gonzar. Hit kom också cyklister. Alla hälsade Buen Camino!
Kändes väldigt tryggt och vänligt.

 En gatubild på Caminon.

 Hit hade jag beställt tunga ryggan. Den stod mycket riktigt och väntade på mig där.
Ett härbärge som hette Casa Molar i Ventas de Narón. Jättemysigt. 10 Euro.
Jag tog avsked av Gay och Barbara, som fortsatte sin vandring.
Det skulle visa sig att jag stötte på Gay flera gånger sen under vandringen. Så är det. Man pausar olika.

Utsikt från härbergets fönster. Lite pastoralt.

 Här har faktiskt solen tittat fram, så vi sitter några stycken och tar öl, cafe con leche.
Kolla, jag har kjol på mig!
Där hittade jag tyska läkaren Kara från Hamburg igen, hon som var med på första härberget. Hon hade börjat sin vandring i Burgos. Och när vandringen var över skulle hon flyga till Mallorca för att umgås med sina vänner där en vecka (semester).
Och en tyska och två österrikare och den som tar kortet är tyske Vaclav, egentligen tjeck.

 Kolla, alla skitiga vandringsskor utanför sovsalarna!

Här serveras pilgrimsmiddagen, som vanligt 3-rätters med vin.
Vin anses som måltidsdryck, helt självklart naturligt.
Här sitter jag bredvid ett par från Nya Zeeland. 
På kortändan sitter ett par från Irland och dom hade varit i Göteborg en gång. Dom kände till SNUS och Västra Götalands regnområde!
Här fanns också en danska från Åhus, uppväxt i Herlev, samma ort som min svägerska!

Just nu, 7,6 mil kvar till slutmålet.
Beställde nu skickning av min stora rygga till Melide, som låg halvvägs av min del av Caminon.
Därifrån 5,5 mil kvar till slutmål.
Jag hade en förkylning redan från start och knaprade och sög halstabletter och drack vatten mest hela tiden.
Någon i gruppen tog det lugnt, åkte bitvis buss. Inte jag.

Mina tankar denna kväll:
Mycket lättare att vandra denna tisdag med uppehållsväder och bara ha lilla ryggan!
Många roliga, härliga möten mellan människor!
Och - ett mycket annorlunda liv!
Ett liv som börjar varje morgon med att leta reda på alla prylar i dom olika packpåsarna, för att inte tala om mediciner, ögondroppar.
Är man tidig så får man lov att använda pannlampan inne......

17 kommentarer:

  1. Men var konstigt, min kommentar på förra inlägget försvann. Nåja, inget att göra åt.
    Tack för att jag får följa dig på din vandring! Fina bilder! Jag funderade lite på det du skrev om att folk väljer att gå olika lång sträcka. Jag skulle faktiskt framför allt vilja gå i Pyrenéerna. Det är något alldeles speciellt mäktigt med det. Jag håller på och försöker ta reda på hur lång vandringen uppe i Anderna var, men hur lång den än var så kändes den oändligt mycket längre med tanke på syrebristen.
    Kram från en vandrare till en annan! ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det skulle jag också vilja, gå i Pyreneerna. Men den vandringsträckan tar tid. Man kan göra den sträckan för sig. Börja i Frankrike och avsluta i Pamplona.
      Folk väljer olika sträckor beroende på ork - och ledigheter.
      Kram till dig, du modiga vandrare i Anderna♥

      Radera
  2. Trevligt att läsa :))) och att få se bilder från vandringen. Du är modig och stark ♥ spännande att få träffa alla människor med, bara det måste ju vara en upplevelse.
    Stor Kram ♥♥♥
    vikten på ryggsäcken kan jag tänka var jobbigt..bra lösning med den ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, möten med andra människor gav liksom grädde på moset! Underbara människor!
      Ja, ryggsäckslösningen var jag nöjd med och många gjorde likadant.
      Kram♥♥♥

      Radera
  3. Kan tänka mig att en lättare ryggsäck och bättre väder var en klar fördel när man ska vandra.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut. Men nu är det så att om man ska ligga på härbärgen, så måste man ha med sig en del utrustning som väger i sig.
      Sovsäck, lakan, handduk stor handduk liten, transportpåse för flyget. Allt detta måste ligga i ryggan. Så med 5 kg vikt på ryggan hade jag inte fått plats med personliga pinaler knappt.

      Men det blev så jättebra det här, så! Kram

      Radera
  4. Good läsning, verkligen! Undrar hur du kan komma i håg alla platser och namn? Kram, kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skrev dagbok i stället för att kvittra på mobilen.....
      Inte dumt med papper och penna ibland.
      Kramkram♥

      Radera
  5. Härliga bilder du bjuder på! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, och dessutom var det härligt på riktigt! Kram

      Radera
  6. Vilka härliga bilder.
    Underbara små byggnader och vyer.
    Men så duktig du var som fixade hela vandringen!

    Ha det bäst duktiga du!
    Kramis ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja jag är glad för mina fötter! Inga blåsor - ingenting.
      Kramis♥

      Radera
  7. Härliga bilder från din vandring och så tufft av dig att du vandrade hela vägen och inte åkte buss, men det är ju bra att alternativet finns för den som inte orkar.

    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kändes tryggt att veta att det fanns alternativ. Och när jag väl var på plats, var inget konstigt, det föll sig naturligt.
      Kram

      Radera
  8. Läser... spännande ;)
    Kramiz♥ /Lena

    SvaraRadera
  9. Ja oj vad man drack vin....varje kväll delade vi en flaska på två.Och vi kände inte av det alls. Här hemma kan jag knappt dricka ett glas utan det snurrar. Det var som man krävde det på nåt vis.Märkligt... Kramen lisbeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stämmer, det där med vinet, men det var nog inte så starkt, inbillar jag mig. Kram

      Radera