måndag 29 oktober 2012

Till O Pedrouzo 19 km * Dag 5

Den goa Mari Carmen hade fixat ett boende i Pedrouzo åt mig.
Hon hade ringt och bokat en bädd åt mig på ett härbärge som inte stod på kartan.
Och ordnat med transport av min rygga dit.
Det visade sig vara kanon!

Från mörker till ljusan dag.....

Här kan man se skiftande Camino, kolla bilderna neråt...





Här gick jag ensam och var så hungrig så magen skrek. Tänkte, jag tar in på första bästa, för att få något i kroppen!

Och detta blev, det.
Restaurangen hörde till dom verkligt enklare, men jättegod mat och populärt verkade det vara, tidvis hade dom jättemånga gäster.
Och från vår grupp droppade det plötsligt in en flera personer, som var lika hungriga som jag!

En öl och en bocadilla
Kolla "bordsduken" - ingen duk, utan ett klottrat bord!

Vi såg faktiskt en del barn, som vandrade pilgrim med sina föräldrar.
Där hör ni, mina barnbarn, ni kan också gå med!

Ett av minnesmärkena......

Bild från gruppen.

Kaffesugen igen, var jag, och vart vr fiket?

Här intogs cafe con leche och jag fann några ur gruppen här också.
Denne chefen för caféet tyckte jag var som klippt och skuren för detta fik, och jag frågade om jag fick ta kort på honom och - si, si!

Många djur efter Caminon, inte konstigt, vi gick ju genom flera bondgårdar!

Här tänkte jag direkt på min svärson, Snickar-Jocke, lite annorlunda husreparationen här!

Träffade på ytterligare ett par kvinnor från USA.
Jag vet inte namnet, vet bara att båda var änkor. Den ljusa 66 år och den mörka 72. Dom hade gått från Sarria, hade inte så lång tid till förfogande.

Utefter Caminon kunde man ibland se något minnesmärke efter en avliden Pilgrim.
Denna kvinnan, Myra Brennon, blev blott 52 år. Hon dog fridfullt i sömnen, sedan hon kommit fram till Santiago de Compostela för andra gången i sitt liv, 24 juni 2003.
"And I shall have some peace there
for peace comes dropping slow".

Nu skyltas det till Albergue Edreira.
Jag hade ingen aning om vart detta låg, det var ju Mari Carmen som telefonerat och reserverat åt mig där.... och ensam gick jag.
Men när jag kom fram, visade det sig vara ett alldeles fint och modernt härbärge och några av mina vänner från gruppen var redan där!

Erdreia.

Kyrkan Eulalia i O Pedrouzo. Dit gick vi senare på kvällen och kände in lite andakt.

Kolla musslan där framme i koret!

Sen blev det förtäring. Middag på oansenlig yttre fasad, som visade sig vara lyx innanför!
Och där stod bord dukat för fem, precis så många som vi var! Återigen kom allt till mig, som var beställt.



Efterrätt: rökt ost med honung, mmmm...

Mina tankar denna dag:
Livet var inte så tokigt, trots allt. Många nya bekantskaper, det var uppehållsväder, magen och gommen fick sitt.
Alla dom här djupa tankarna och drömmarna, som jag trodde skulle infinna sig?
Ingen synlig vägvisare.....
Nej, jag bara VAR, jag växte, jag njöt av enkelheten.
Inga krav, inga måsten, som jag inte ville själv. Jag skulle väl finna själv......
Sinnesro.
Amen.

14 kommentarer:

  1. Det enkla är faktiskt ibland gott nog. Och visst växer du och får sinnesro i en sådan här situation.
    Fantastiska bilder!
    Kram ♥

    SvaraRadera
  2. Följer med dig på din väg..så himla kul att "återuppleva" Caminon...Vår resa blev en "resa i resan" Vi hade ingen karta alls.Följde bara de gula pilarna och hade aldrig koll på var härbergena fanns. Även de var en upplevelse,ibland fick vi ingen plats och då fick man trava vidare...Tack för du delar med dig! Kramen Lisbeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så är det. Egentligen behövde man ingen karta, fast jag tyckte det var kul att räkna ut var jag var och hur långt det kunde bli, det som jag skulle gå nästa dag och jag ville gärna ha koll på härbärgena, eftersom jag skickade stora ryggan, fast jag beställde ju i blindo, ändå, liksom. Kram♥

      Radera

  3. Gud så mycket andligt växande...

    Jag är övertygad om att vi kan växa hur mycket som helst i vår storhet....

    Kram och hjärta!

    SvaraRadera
  4. Tack för titten!
    Det är så nyttigt att gå på liknande ställen. Folk är ofta fattiga men ack så givmilda, vänliga och glada. Det borde vi ta efter lite oftare...

    Ha det gott!
    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, varje byinvånare hälsade oss "Buen Camino!"
      Kram♥

      Radera
  5. Vilken resa du gjort, eller kanske rättare sagt vandring!
    Och vilka fina bilder du tagit. Tack för att vi får följa med.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jo, jag tycker det är roligt att få med mig mina bloggisar på vandringen också! Dessutom blir det en dagbok för mig och mitt minne. Kram

      Radera
  6. Vilka äventyr!

    Det där huset på tredje bilden ser ut som en kopia som det vi hade i Sollentuna :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Minsann! Ser ut som ett "funkis"-hus. Ja, jag såg faktiskt ett hus i tegel, som liknade en vanlig villa här i Sverige också.

      Radera
  7. Fanns det te på kaféerna eller bara kaffe? Kram! ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det fanns det mesta. Olika slags kaffe, téer, cacao, öl och till det många olika slags smörgåsar, omeletter och pajer.
      Kram♥

      Radera